Min son vill inte träffa mig: egoistiska vuxna barn
Vuxna barn som inte accepterar ny partner
Han mådde inte bra och fick svårt att sköta skolan. Vad gör man som förälder då? Väskan är packad, de älskade fotbollsskorna ligger överst tillsammans med gosedjuret Pikachu. En sista check att alla skolböcker är med. Det är samma sak varje gång det är dags att åka till hans mamma. Snälla pappa, lämna mig inte där! Jag vill vara hos dig! Fatih skakar på huvudet. Att prata om det gör honom trött och nedstämd. Det var inte så här han hade tänkt sig sin sons uppväxt. Bråk och skrik och anklagelser. Två vuxna som längtat efter att bli föräldrar men som inte klarade av att leva tillsammans. Skilsmässan var ett misslyckande men den var nödvändig. Vi försökte in i det sista för Metins skull, men hur bra mår ett barn av att se sina föräldrar bråka dygnet runt? Det var dömt att sluta så här. När nyheten om parets beslut att skiljas nådde vänkretsen bildades snabbt två läger. De som var övertygade att Metin mådde bäst av att vara hos sin mamma och de som sa: Nej, Fatih, slåss för din son!
Min son vill inte träffa mig:
Min vuxna son vill inte ha kontakt med mig
De få gånger vi träffas verkar allt bra men när jag ringer eller sms:ar honom får jag svar ibland, ibland inte. Han ringer aldrig eller tar kontakt på något annat sätt. Han har inte varit hos oss på 9 år och då var det bara en kort visit för att lämna tillbaka en födelsedagspresent som min man byggt, för de hade inte plats längre för den. Problemen började för 15 år sedan när min man fick en svår depression och hamnade på sjukhus. Samtidigt föddes barnbarnet. När de behövde barnvakt sa vi att vi ställer upp närsomhelst eftersom vi båda är pensionärer. Det bestämdes att vi skulle vara barnvakt men i sista stund behövdes det inte och efteråt fick vi reda på att mormor som fortfarande arbetade tog semester för att vara barnvakt. Flera gånger när det bestämts att vi skall komma och hälsa på ringer sonen och säger att dom måste bara åka och handla, ringer dig när vi är på väg hem. När jag sen ringer efter ett par timmar och frågar vad som hänt är de hos mormor och morfar.
”Min son vill inte vara hos mamman”
Separerade föräldrar Psykolog Liv Svirsky svarar: Tack för ditt brev som jag tror att många kan känna igen sig i. Att separationer blir svåra och utdragna och att parterna mår olika bra eller dåligt är tyvärr vanligt. Inte minst när det finns barn inblandade eftersom det gör att man trots separationen inte riktigt kan släppa varandra och gå vidare utan har kvar ett band i form av det gemensamma föräldraskapet. Att det då i sin tur även påverkar barnen är mer regel än undantag. I den situation ni nu befinner er tänker jag att det är med din före detta man som du bör gå i samtal i första hand. Kanske har ni redan testat det? Men även om ni gjort det tidigare kanske ni bör göra det igen eftersom ni nu är i en delvis ny situation då du träffat en ny partner. Ofta när barn tar väldigt stark ställning mot en förälders nya partner är det nämligen för att de känner oro för den andra föräldern och uppfattar att den signalerar att den nya inte är ok.
Min son kränker mig
Jag vet inte vad jag gjort för fel. Jag har varit ensamstående med honom sen han var tre, eftersom hans pappa övergav oss. Han har haft svårt att träffa kvinnor och jag får en känsla av att han är rädd att jag ska sabotera hans nya liv. Men jag vill inget hellre än att det ska fungera för honom. När jag träffade hans fru gjorde jag allt för att hon skulle känna sig hemma, hon är från ett annat land, men det har inte uppskattats. Det verkar som om hon är svartsjuk på vår relation och inte vill att han ska tala med mig. När jag tänker på att jag nu är helt ensam i livet, jag har bara en bror som har fullt upp med sin familj, så blir jag så ledsen. Anna-Karin Det verkar som om hon är svartsjuk på vår relation och inte vill att han ska tala med mig. Malena svarar: Du är tyvärr inte ensam om att uppleva att ett barn bryter kontakten. Det som är extra svårt är att du inte riktigt vet vad som är orsaken, så du blir utelämnad åt gissningar. Kanske går din son igenom en försenad tonårsfrigörelse.