Utvecklingsstörd katt: Hittekatter
Ursprungligen postat av oboyglas Hej! När min lilla tjej föddes så trodde vi att hon var blind. Hon satt bredvid de andra när de lekte och gick vingligt och konstigt. När hon var runt 8 veckor började hon också busa, men aldrig med de andra. Hon ramlar ner från saker hela tiden, nu imorse så ramlade hon ner från bordet, vilket resulterade i ett himla spottade och fräsande som väckte mig. När hon ramlar så landar hon på rygg. Hon är uppenbart efterbliven, vilket min hund har noterat, så han är på henne hela tiden. Hon bryr sig inte, eller så vågar hon inte säga ifrån. Kan katter vara utveckligsstörda? Jag har funderat på om hon kanske har asperger, det skulle också passa in. OBS, asperger är inte lika med efterbliven. Hur sjutton ska jag få min hund att ge fan i katten? Först och främst, gå till vet och kolla hennes öron till att börja med. Har hon smuts i öronen? Hon kan ha parasiter sen finns det en sjukdom som heter vingelsjuka som delvis stämmer in på det du beskriver, se länk.
Utvecklingsstörningar hos katt
Hur vanligt är det med utvecklingsstörningar hos katter? Jag har en som jag pratat om förut som jag inte blir klok på. Som liten satt han mest bakom böckerna i en bokhylla och tryckte. Han har alltid varit rädd för folk, samtidigt som han kan vara väldigt kelen. Han kan vara lika rädd för oss som bor här som för främmande människor. Eftersom jag haft honom sedan han föddes vet jag med säkerhet att han inte varit med om någon olycka eller blivit illa behandlad på något sätt. Så beteendet känns väldigt irrelevant. Det är som om han inte fårstår sociala regler. Han kan gå fram till en främmande katt och "stånga" på honom, när alla andra katter visar vaksamhet, fräser eller är allmänt illa till mods. Det är som om han inte märker det! Han bara klampar på. Nyss försökte han leka med sin mamma, som med all tydlighet visade att hon inte ALLS ville vara med. Hon både morrade och fräste tydligt - men han fortsatte leka förstrött kring henne, innan han satt sig bredvid där hon låg och mullrade.
Men jag kan ju beskriva "symptomen". Kan berätta lite om katten först. Hon kommer ifrån ett katthem och är ca 3½ år. Hon är en infångad kattunge till förvildad katt. Jag fick ta hem henne då hon var 12 veckor och jag tror inte hon varit på katthemmet mer än veckor då. Efter ett tag förstod jag att hon är, åtminstone till hälften, rag doll. De växer ju ända till 4 års åler, men jag har kontaktat rag doll-uppfödare som jag känner och det här gäller fysiskt, säger hon, mentalt ska de utvecklas som vanliga katter. Nåväl, symptom: 1 Hon har ovanligt svårt för omställninngar och förändringar kan t ex bli rädd om jag byter gardiner. Sen tittar hon på mig som att hon tror att jag förvandlats till någon annan person och kan gå och gömma sig i bortåt 6 timmar efter en sådan incident. En vanlig katt eller hund ser ju skillnad på ett barn och en vuxen, men det tycks hon inte göra. Eller så kryper hon under någon möbel och sätter sig och gallskriker.
Nåt så djuriskt gult! Använder du ordet djuriskt? Vet inte om det är dialektalt men här i Umeå var det ett vanligt förstärkningsord när jag var barn. Under mitt brandgula tema här på bloggen vill jag ta er med dig in i djurriket, för att träffa mina brandgula djurfavoriter. Kolla in dessa vackra brandgula birds. Den här fågeln ser det ut som någon har hittat på efter att ha ätit mystiska svampar på Roskildefestivalen. Hur kan man ens se ut så här? Jag minns en kall höstdag, när jag gick hem från fritids och såg en papegoja i skogen. Den hade väl rymt någonstans ifrån. Jag minns att jag grät mig till sömns den natten. I oro över hur den skulle klara vintern. Sedan dess har jag alltid tänkt att det är hemskt med fåglar i fångenskap, men ännu hemskare om de råkar rymma. Jag är fascinerad av stora rovfåglar. Sedan vi flyttade ut på landet ser jag sådana betydligt oftare än innan. Här syns den vithövdad havsörnen med sin brandgula näbb. Det är USA-s mäktiga nationalfågel.