Snok tänder: svart huggorm eller snok
Vad äter snoken
Djurportalen Huvud av Natrix natrix, vattensnok. Snok Natrix natrix , kallas även vattensnok eller vanlig snok, är en ormart vanlig över stora delar av Europa. Grundfärgen varierar vanligen från gröngrå till brun. Oftast har snoken små mörka prickar längs ryggen, och nästan alla individer har vita eller gula fläckar på vardera sida av nacken. Se dock underarten gotlandssnoken nedan. Snoken är inte giftig och uppträder inte aggressivt mot människor annat än i trängda lägen. Färgen kan variera betydligt mellan individer, från grå till svart, över brunt och grönaktigt, men snoken kan vanligtvis kännas igen på det ljusa mönstret på nacken. Även kroppslängden varierar, hannarna runt 80 cm och honorna lite längre [2]. Även upp till 2 meter långa individer har påträffats, dock inte i Sverige. Honorna är längre och grövre än hanarna. Förr har snoken använts som föda av människan. Idag betraktas den inte som hotad av Internationella naturvårdsunionen , men lokalt är en del underarter och populationer utrotningshotade.
Snok - tips på hur man blir av med dem
Djurportalen Snokar Colubridae är en familj ormar som har långa, smala kroppar som symmetriskt långsamt avsmalnar, runda ögonpupiller samt smala ovala huvuden. Det är den största ormfamiljen med omkring 1 arter, [1] vilket är nära två tredjedelar av världens alla kända ormarter. Snokar förekommer i olika habitat i tempererade, subtropiska och tropiska regioner världen över. De uppehåller sig gärna i närheten av vatten, men det finns också arter som lever i torra områden. De solar sig på sommaren och ömsar skinn. Det vetenskapliga namnet är bildat av det latinska ordet Coluber som betyder orm. De snokar som inte har något gift har andra sätt att övermanna byten, till exempel kan kungssnokar döda bytet genom att slingra sig runt det och krama åt tills bytet kvävs. Kännetecken Hos familjens medlemmar är endast den högra lungflygeln funktional och den vänstra är förminskad. Bäckenet saknas helt. Flera arter har rännor eller rörformiga hål i överkäkens tänder som överför gift från giftkörtlarna.
Man känner igen en snok på de ljusgula fläckarna i nacken. Det finns dock snokar utan de gula fläckarna se bilder. Färgen på ovansidan är mörkgrå, svart, brun- eller grönaktig. Undersidan av ormen är ljus med mörka fläckar. De stora bukplåtarna som böjer upp något mot ormens sidor har gula fläckar längst ut i kanterna. Det gör att man även hos svarta snokar kan se detta pärlband av ljusa fläckar utmed hela ormens längd strax ovanför marken. Huggormen saknar dessa fläckar. Huvudet övergår omärkligt i hals och kropp Till skillnad mot huggormens trekantiga huvud. Huvudet har få och stora hudplåtar till skillnad mot huggormens många små. Pupillen är rund till skillnad mot huggormens vertikala. Levnadssätt Snoken lever mest på land men oftast i närheten av vatten Den är en skicklig simmare som fångar grodor, paddor, salamandrar och fisk i vattnet. Man ser lätt om det är en huggorm eller snok som simmar. Snoken har bara huvudet över vattenytan och dyker ibland för att komma undan eller för att fånga fisk och groddjur.
Snok unge
Fiskar, sorkar, möss, grodor och paddor Utbredning i Sverige: Götaland, större delen av Svealand samt södra Norrlandskusten Snokar har inte gifttänder som huggormar men kan bedöva sitt byte med giftigt spott. Giftspottet kan inte tränga in i vår hud, så snokar är inget för oss att vara rädda för. Spelar död Om snoken blir skrämd kan den lägga sig på rygg och spela död med tungan hängande utanför munnen. Den kan också spruta ut illaluktande kladd från analöppningen för att skrämma bort en fiende. Får man det på kläderna är det svårt att bli av med lukten. Litet huvud med ljusa nackfläckar Snokar är ofta svarta och det kan huggormar också vara, men snoken har ett litet huvud, inte stort och trekantigt som huggormen. Dessutom har snoken ofta gulvita nackfläckar, det har inte huggormen. Snokens huvud har stora fjäll och kroppen är jämnt avsmalnande mot svansspetsen. Pupillerna är stora och runda och huvudets ovansida är täckt av stora plåtar.